Kära Juldagbok, jag tror jag är född till att utföra stora dåd. För mina motgångar har inte alls knäckt mig. De har gjort mig mer beslutsam. När man har en pappa som bara ligger i sängen (utom när han inte gråter och bråkar), ja, då får man fixa julen själv. Jag har ju pengar kvar från loppisförsäljningen och jag tänker köpa julgran alldeles själv. Det står en gubbe nere vid vägen och säljer. Jag har ju Tant Sylvis julprydnader och en massa fint att hänga i granen.
Pappa har varit märkligt mycket ute idag. Jag pratade om saken med gromten men den verkade inte tycka att det var konstigt alls. Jag är lite orolig att pappa inte vill träffa mig när jag skrek så hemskt åt honom. Inte ens gromten verkade förstå mig. Ibland tänker jag att jag är ensammast på jorden.
Men jag ska minsann ordna en riktig jul.
Nu Uppdrag Julgran.
TILLÄGG: Oj, oj, inte visste jag att granar var så dyra. Varför är det så? De växer ju överallt! Jag hade ju trettio euro, men det räckte inte till en riktig julgran. Men gubben tyckte visst synd om mig, för han tog en gran som grenarna gått av på och sågade bort det brutna så den fina toppen blev kvar, och sen sålde han den till mig för tjugo. Jag bar hem den, ställde den i vattenhink i badrummet och tänker nu gå och lägga mig. Varför kan inte pappa sköta sånt sånt här? Och var ÄR han?
