Kära Juldagbok,
Det värker i hela kroppen av allt kånkande men vi fortsätter städa. Tant Sylvi sa att jag får sälja alla sakerna åt henne och så delar vi på vinsten. Hon har hjälpt mig sätta ett pris på allt och nu står jag i hallen i trapphuset i vårt hus och ska loppis-sälja alla gamla grejer. Fast just nu är det ingen här, så därför skriver jag till dig.
Jag tänker på tant Sylvi. Hon är så snäll. Hon luktar lite underligt och bjuder på karameller som är hemskt hårda, men vi pratar om allt möjligt och hon berättar om hur det var när hon var barn. Hon gick i en skola med bara flickor! Kan du tro? Egentligen skulle det kanske vara skönt? Fast lite tråkigt samtidigt.
Hon frågar mig om min pappa ibland men hon låter mig svara så lite jag vill. Hon är ganska klok. Och så säger hon hela tiden att jag är jätteduktig! Det tycker jag om. Pappa säger också att jag är duktig men det känns som att han säger det mer för att jag ska fortsätta vara duktig, än för att han verkligen tycker att jag är det.
Hanna
