Att städa en vind är jobbigt. Jag är helt supermegajättetrött. Tant Sylvi har en sån massa grejer så det inte är klokt. Vi har burit ut precis allt hon har däruppe. Hon pekar och jag bär. Vi delar in allt i sånt som ska sparas, som ska slängas (nästan inget) och det som ska säljas på loppis. En liten hög är sånt hon vill ge åt mig och pappa. Det är mest julpynt. Jag har inte vågat berätta för henne att min pappa har tänkt hoppa över hela julen i år. Men när jag tänker efter så struntar jag nog i det. Pappa ska få se vems vilja som är starkare!
I en av tant Sylvis papplådor hittade jag ett gammalt vackert postkort. Jag fick ta det och nu har jag hängt upp det ovanför gromtens lilla bord i skåpet. Så nu ser det ut som ett fönster ut mot ett gnistrande vinterlandskap.
Jag skriver det här medan jag äter, men nu ska jag gå tillbaka upp till vinden. Det är verkligen inte klokt så mycket grejer man har hunnit samla på sig om man är så gammal som tant Sylvi. Kanske jag borde skriva också det till mitt vuxna jag?
Kära Vuxen-Hanna,
Ställ aldrig in julen.
Samla inte på grejer.
Vänligen,
Barn-Hanna
