Return to site

Stora Smulgrälet

Vem råddar?

Kära juldagbok. Pappa har blivit knäpp till sist. Han har muttrat om smulor i hans säng hela morgonen igen. När jag sa att det verkligen inte var jag fräste han: ”Ljug inte! Här finns ju ingen annan än vi två.” Jag skrek tillbaka att jag aldrig i livet skulle sitta i hans skrynkliga äckliga säng en sekund ens. Då blev han hemskt sårad och nu känner jag mig gräslig.

Fast när jag värmde vår makaronilåda märkte jag att köket var alldeles fullt av smulor. Speciellt under hyllan som förut var full med kaffe, kex, godis, te och chokladpulver (nuförtiden finns där bara några torra kex och gamla tepåsar kvar). Jag frågade pappa om det kan vara möss? ”Med min otur säkert”, svarade han. Men sen blev vi vänner igen, när vi letade i skåpen och klämde på påsar och sånt. ”Om det var möss, så skulle kexpåsen ha hål”, sa pappa. ”Och den här är hel. Till och med rosetten är snyggt knuten.” Sen gav han mig en sån där pappablick, som om JAG ätit kexen. Men han var åtminstone inte arg eller sårad mera, och middagens blev riktigt mysig, så jag sa inget mer. Men jag vet ju att inte ätit några kex. Så vem är det då som smular?

All Posts
×

Almost done…

We just sent you an email. Please click the link in the email to confirm your subscription!

OKSubscriptions powered by Strikingly