•  

     

     

     

     

     

     

     

     

     

  • Sagan om gromtarna

    nedtecknad av 

    Lena Frölander-Ulf

    I ett litet fattigt land långt i norr bodde de gröna gromtarna. Gromtarna matade djur i vinterkylan, skötte såriga tassar och hjälpte små plantor att växa sig starka på blåsiga fjäll. Allra hårdast arbetade gromtarna under veckorna före julen. De samlade ihop skidor som någon vuxit ur, böcker som lästs, pussel som lagts och föräldralösa dockor och bilar utan hem. De jobbade hårt för att alla barnen skulle få något alldeles eget på julafton, och barnen älskade sina gromtar.

     

    Människorna som bodde i det lilla landet arbetade hårt och blev allt rikare. Då började något som kallades tomtar dyka upp. De röda tomtarna kröp fram ur fabriker, lastbilar och varuhus. De var snabbare, grannare och hade spetsigare luvor. De hämtade nya dockor, nya skidor och nya bilar. De kom med julklappar som blinkade, surrade och gnistrade och barnen blev så glada, så glada.

     

    Gromtarna fortsatte att sköta om tassar, skydda späda granskott och mata nyfödda ungar. De byggde gångar och förråd under jorden för att få plats för allt som barnen inte längre ville ha. De gömde sig för människorna och ingen såg längre till några gromtar. Det var de röda tomtarnas tid.

     

    Åren gick och barnen skrev långa listor på allt de ville ha till julklapp. De började skriva allt tidigare på hösten och listorna blev allt längre. Högarna av övergivna leksaker och hemlösa dockor blev större och större och tomtarna startade fler och fler fabriker för att skaffa fram alla leksaker barnen önskade sig.

     

    En dag fick de röda tomtarna nog. ”Vi klarar inte mera. Julen har blivit sned!”, klagade de och var så stressade att de bara vimsade runt i cirklar och halkade runt på sina hala små stövlar. De bestämde sig för att leta reda på gromtarna. ”Vi behöver er hjälp. Kom och hjälp oss att vända julen rätt igen!”

     

    Gromtarna hade levt under jorden i många år. På deras luvor växte mossa och skäggen var borstiga och vilda. De såg på kläderna och leksakerna de samlat under många år. De tänkte på alla hemlösa dockor som kunde säga mamma, och på byggsatser som ville bli nya byggen och på böcker som ville bli lästa. Och gromtarna blev glada.

     

    Sedan den dagen har gromtarna hjälpt tomtarna med att vända julen rätt igen. De letar fram nya hem åt hemlösa mjukishundar och dockhus och nya föräldrar åt dockor och nallar. Allra gladast är barnen, för med både röda tomtar och gröna gromtar blir det extra mycket prassel på julafton.

     

     

    Har du haft besök av en gromte?
    Håll ögonen öppna, för de är mycket svåra att få syn på.

  • Tips inför julen

    God jul önskar Gromten

    De flesta tycker om paket och prassel på julafton. Det ska dofta gott och under granen ska det ligga spännande paket. Men paket och prassel kostar. Och till sist kommer väldigt mycket av allt vi fått att hamna på en soptipp någonstans.

     

    Vi har det för bra, tänker jag ofta. Men ändå … vill jag ju att mina barn ska vara glada på julen. Ibland tänker jag att det är en gåva i sig, ifall jag lyckas lägga min vuxenångest åt sidan för några dagar och ge barnen en glad jul utan allt tillhörande prassel. Så ni kan tänka er hur glad jag blev när jag upptäckte att det finns något som heter gromtar!

     

    Gromtarna har inte synts till på många år, men nu finns det mycket som tyder på gromtarnas återkomst. Det allra viktigaste är en vänlig inställning hos människorna. För så är det med magiska väsen, de visar sig bara för dem som tror. Gromtarna önskar att det skulle bli vanligare med återanvända gåvor. Vänj barnen vid att också få ärvda presenter. Blanda gammalt och nytt. Packa en spännande bok i samma paket med en ficklampa, eller kusinens dockor i vackert papper med en hälsning från de gröna gromtarna.

     

    Berätta för barnen att det finns snälla små gromtar som väntat i många många år på att få vara med om julen igen! Så hjälps vi alla åt att vända julen rätt igen.

     

    Grannbarnens skidor...

    Magiska väsen visar sig bara för dem som tror. Så gick det för mig. Jag köpte två par superfina slalomskidor av grannen för några år sedan. Vi ville ge barnen skidorna på julafton, helt enkelt för att det är roligt med många presenter. Men vem skulle de vara ifrån? Är det en ”riktig” julklapp om det står grannbarnens (klasskamratens) namn på skidorna? Det var då jag kom på att skriva att julklappen kom från ”gröna tomten”. Och hör och häpna, så fort jag hade skrivit det på paketet fick jag se en! Det var en liten grönklädd gromteflicka med rufsigt hår och svans, som kröp fram och viskade lite blygt att det heter "gromte". Inte “grön tomte”. Det visste jag ännu inte då jag skrev det. Men nu vet jag.

  • Gromte Aktuellt

    Gromtefunderingar & Tomtefunderingar

All Posts
×